När jag planerade mitt gymnasiearbete fanns det i min frågeställning hur vida Indien är ett segregerat samhälle eller om det endast är en uppmålad bild som media har gett oss. Nu har vi varit här i två veckor och fått besöka både slumområde och storstad, hur har jag uppfattat samhället? Är det uppdelat i klasser, följs fina kvarter av fallfärdiga plåthus?

 

Det jag främst har lagt märke till är just det faktum att slumområdena ligger mitt i det välmående samhället. Vi har besökt Janaki ram slum och Nagar slum och båda gångerna har vi kört genom finare kvarter och en utvecklad medelklass, så plötsligt stannar bussen och vi är framme. Det är som att befolkningen i slummen är bortglömd, eller rättare sagt, alla är medvetna om att de finns, men ingen är villig att hjälpa till. 

 

Dagarna innan vi åkte till Kolar Village bodde vi hemma hos de indiska studenterna och vi fick se hur deras levnadsstandard var. Alla bodde fint vilket nog gjorde att vi fick upp ögonen ännu mer för vilket segregerat samhälle Indien är. Från att sova i en rum med dubbelsäng, wifi och egen toalett, till att se 6 människor på landet bo i en hydda lika stor som vårt badrum hos Caroline, i sin tro att alla människor lever i byar, precis som dem. Helt ovetandes om hur världen ser ut och vad som finns utanför deras by. 

 

Något som jag reagerade stark på var när vi var på bröllopet igår och de indiska studenterna berättade hur mycket pengar man spenderar på den dagen. Den allra rikaste delen i samhället lägger flera miljoner på sitt bröllop då det är ett sätt att visa upp sina pengar och sin makt. Jag tycker det är så provocerande att man "måste" bjuda hundratals människor och hänga på sig så mycket guld som möjligt runt halsen för att få status och respekt. Hur kan man ha mage att göra så när det finns så många människor som lever utan någonting alls, utan mat och rent vatten? Varför inte lägga pengarna på något vettigt och rädda liv istället. 

 

Indien är långt ifrån färdigutvecklat och dessvärre kan man inte förändra mentaliteten över en natt. Jag hoppas dock att framtiden är ljusare och att tankarna om kastsystem en dag försvinner helt och hållet...